På en marknad som drivs av innovation och där en fjärdedel av alla kosmetikaprodukter varje år är nya eller förbättrade versioner av befintliga produkter, strävar tillverkare av egenvårdsprodukter efter att utforma och implementera lämpliga rutiner för rengöring och desinfektion. Särskilt de som hanterar många olika beredningar på samma anläggning.

Egenvårdsbranschen producerar ett stort antal olika konsumentprodukter som används för skönhetsvård och personlig hygien (till exempel produkter för hud- och hårvård, intimhygien, parfymer, solskyddsmedel och smink). Alla dessa segment har liknande rengöringsutmaningar, utrustningsdesign och lagstadgade krav.

Att optimera rengöringsprocessen är avgörande för att minska driftskostnaderna och stopptiden, samt för att uppnå de hållbarhetsmål som företaget har satt (till exempel minskad förbrukning av vatten, kemikalier och el).

Syftet med den här artikeln, den första av två, är att åskådliggöra de rengöringsutmaningar som kosmetikatillverkare ofta ställs inför och vilka krav som finns på branschen. I den andra delen av artikelserien ges grundläggande råd om hur rengörings- och desinficeringsrutinerna kan optimeras, från val av kemikalier till korrekt konfigurering av den utrustning som finns på anläggningen, samtidigt som de regelverk som gäller för branschen efterlevs.

1) Insikt om vilka rengöringsutmaningar och -krav som gäller för branschen

I dagsläget är en av de största utmaningarna som kosmetikatillverkare står inför att säkerställa att tillverkningsverksamheten förblir effektiv i en ständigt föränderlig situation:

”I genomsnitt har stora företag i branschen ett sortiment med cirka 10 000 olika kosmetikaprodukter och de ändrar sammansättningen på cirka 25 till 30 procent av sina produkter varje år. Av de här ändrade sammansättningarna kräver cirka 10 % ingredienser som är nya på marknaden eller för kosmetikabranschen. Storföretagen introducerar cirka 80 nya ingredienser i sitt produktsortiment varje år”¹

 Förutom detta eviga nyskapande är den ökande efterfrågan på flerfunktionell kosmetika av hög kvalitet en trend som innebär att beredningarna blir allt mer komplexa, vilket gör det svårare för tillverkarna att utforma en optimerad rengöringsrutin (se avsnitt 1.1 för en beskrivning av de viktigaste svåravlägsnade ingredienserna).

En annan viktig marknadstrend som påverkar valet av rengöringsprodukter i egenvårdsbranschen är suget efter miljövänliga och biologiskt framställda ingredienser. Förutom att dessa är nödvändiga för att man ska kunna göra olika påståenden om naturlighet eller ekologisk status på slutprodukten kan ett miljövänligt rengöringsmedel också vara nyckeln till att uppnå företagets hållbarhetsmål, eftersom allt fler branschledande företag försöker hitta sätt att bli mer hållbara.

Avslutningsvis är det viktigt för många multinationella företag att skapa en global rengöringsstrategi för att bättre kunna kontrollera kvaliteten på slutprodukterna. Trots att enorma mängder egenvårdsprodukter produceras globalt, och av liknande råmaterial, tillverkar lokala anläggningar ofta kosmetikaprodukter som är särskilt anpassade för ett visst geografiskt område. Det betyder att tillverkningsanläggningarna eventuellt både har olika typer av smuts att avlägsna och olika typer av utrustning och begränsningar, vilket i sin tur betyder att man inte kan använda samma rengöringslösningar i hela världen, utan behöver anpassa dem till lokala förhållanden.

Andra regionala skillnader i rengöringsvalidering kan uppstå om en produkt uppfyller FDA:s definitioner för både kosmetika och läkemedel, samt är avsedd att säljas i USA: mjällschampon, tandkräm med fluor och smink som marknadsförs som solskydd tillhör ofta denna kategori.

1.1) Ingredienser som är svåra att rengöra och krav

I följande avsnitt beskrivs olika grupper av ingredienser som ofta används i branschen och de rengöringsmedel som rekommenderas för dessa. Inom de här grupperna utvecklas ofta nya kombinationer, eller till och med nya ämnen, med liknande egenskaper.

Vaxartad jord

Stora mängder vaxartad jord hämmar effekten av vattenbaserad rengöring på grund av dess vattenavstötande egenskaper. I samband med att vattnet stöts bort kan ett hårt oljigt eller vaxartat lager bildas på ytan av stora områden och produktrester kan lämnas. Rengöring baseras på den synergistiska effekten av framförallt vätbildande ytmedel (som ger ökad penetrering i jorden) och andra ytaktiva medel, som gör det möjligt att lösa upp smutsen. Den kombinerade effekten av ingredienserna bidrar till att dispergera de feta och trögflytande faserna.

Vattenfast läppstift

Figur 1: Bitar av rostfritt stål för jämförelse av rengöringsprestandan hos ett icke-specifikt rengöringsmedel och ett rengöringsmedel särskilt framtaget för att avlägsna vaxrik jord.

Silikon

Trots att vissa silikoner är enkla att avlägsna finns det många produkter på marknaden som är utformade för att vara oerhört vattenbeständiga. Detta ger fantastiska vattenfasta produkter, men innebär samtidigt att det blir svårare att avlägsna produkterna ifråga från ytor på utrustningen. Rengöring sker med en särskilt utvald blandning av olika ytaktiva medel.

Stick-deodorant med silikon:

Figur 2: Bitar av rostfritt stål för jämförelse av rengöringsprestandan hos ett icke-specifikt rengöringsmedel och ett rengöringsmedel särskilt framtaget för att avlägsna silikonbaserade produkter.

Högt pigmentinnehåll

Många pigment är baserade på oorganiska material som järnoxid. Trots att de ger vackra färger kan de lämna rester eller en tunn pulverfilm på utrustningens yta som kan vara svår att avlägsna med kemikalier. Effektiv rengöring uppnås med hjälp av den synergistiska effekten av ytaktiva medel och kelateringsmedel.

Pigmenterat solskyddsmedel:

Figur 3: Bitar av rostfritt stål för jämförelse av rengöringsprestandan hos ett icke-specifikt rengöringsmedel och ett rengöringsmedel särskilt framtaget för att avlägsna produkter med hög pigmenthalt.

Hög mineralhalt

Ingredienser som lera, glimmer och kaolin kan lämna rester efter sig på utrustningens yta. Trots att dessa är enkla att torka bort för hand kan de vara väldigt besvärliga att avlägsna med kemikalier på grund av deras inerta karaktär. Rengöring uppnås med hjälp av den synergistiska effekten av ytaktiva medel och kelateringsmedel.

Ansiktsmask med lera:

Figur 4: Bitar av rostfritt stål för jämförelse av rengöringsprestandan hos ett icke-specifikt rengöringsmedel och ett rengöringsmedel särskilt framtaget för att avlägsna produkter med hög mineralhalt.

Generellt kan egenvårdsbranschen beskrivas som väldigt innovativ och flexibel, med svårhanterad smuts och ingredienser som ofta är besvärliga att avlägsna. Det betyder att det finns ett behov av högeffektiva medel som kan hantera dessa rengöringsutmaningar.

Rengöringsstandarden för branschen definieras i ISO 22716/2007: Kosmetika – god tillverkningssed 2, där rengöring beskrivs som ”alla åtgärder som säkerställer en renlighets- och utseendenivå som innebär separation och eliminering av generellt synlig smuts från en yta” (avsnitt 2.8).

Standarden anger även att utrustning som används för kontinuerlig produktion eller produktion av efterföljande partier av samma produkt måste rengöras och, vid behov, desinficeras med lämpliga mellanrum.²

IFS HPC-standarden beskriver i avsnitt 4.6.1 ”…att baserat på faroanalys och utvärdering av tillhörande risker ska rengörings- och desinficeringsscheman vara tillgängliga och implementerade. Dessa ska innehålla information om vilka produkter som ska användas för rengöring och bruksanvisningar för dessa, samt vilka områden som ska rengöras och/eller desinficeras. Hur ofta de ska rengöras måste också anges.”³

Det finns olika vägledningsdokument som beskriver hur rengörings- och hygienrutiner kan implementeras och underhållas. Leverantörer av rengörings- och desinfektionsmedel kan också hjälpa till att implementera en viss standard, för att säkerställa att alla krav uppfylls.

1.2) ”Naturligt”-märkning och val av rengörings- och desinficeringsmedel som uppfyller kraven för detta

Många egenvårdsföretag har marknadsföringsstrategier där man betonar användningen av miljövänliga och biologiskt framställda ingredienser i kosmetikaprodukter.

Ekologiska överväganden måste tas med i beräkningen när nya rengöringsmedel utvecklas för denna föränderliga bransch. Det finns många organisationer på marknaden som erbjuder miljömärkning (Ecocert, Cosmos, NATRUE, BDIH Certified Natural Cosmetics) och det är viktigt att ta reda på vilka krav som ställs av de olika organisationerna för att kunna ta fram en rengörings- och desinficeringsprodukt som uppfyller gällande regelverk.

Lösningsmedel används fortfarande vid rengöring av kosmetiska produkter. Övergång till ett vattenbaserat rengöringsmedel är ofta det första steget mot att förbättra rengöringsrutinens ekologiska fotavtryck. Personalens säkerhet ökar också när man gör det här bytet.

Kelateringsmedel och ytaktiva medel är de ingredienser i rengöringsmedel som har den största inverkan på dess ekologiska fotavtryck.

Kelateringsmedel

Traditionellt används EDTA (etylendiamintetraättiksyra) i rengöringsmedel för att hantera kosmetikaprodukter med högt mineralinnehåll. EDTA är ett ämne som finns kvar länge i miljön. Ett allvarligt problem med EDTA är att det bidrar till biotillgängligheten för tungmetaller och återmobiliseringsprocesser i miljön.⁵

En möjlig lösning är att ersätta EDTA med fosfonater i vissa beredningar. Precis som EDTA har fosfonater dålig biologisk nedbrytbarhet. Däremot kan de fällas ut och avlägsnas i reningsverk och de rester som blir kvar är inte giftiga för vattenlevande organismer. Vissa länder har dessutom begränsningar när det gäller fosforinnehåll i reningsverk. De här begränsningarna reflekteras i den globala användningen av fosforföreningar i rengöringsmedel.

I naturen är kelatering vanligt förekommande, exempelvis i samband med fotosyntes i växter och syretransport i djur. Ett konstgjort kelateringsmedel har samma verkningsmekanism och använder kväveatomer tillsammans med syre för att bilda komplex. Jämfört med traditionella komplexbildare betyder dess mycket goda biologiska nedbrytbarhet att den här föreningen är ett utmärkt alternativ att använda i rengöringsmedel ur ett ekologiskt perspektiv.

Ytaktiva ämnen

Det ökande intresset för hållbarhetsfrågor inom egenvårdsbranschen tvingar tillverkare av rengöringsmedel att använda ekologiskt certifierade ytaktiva ämnen som helst inte ska ha några, eller väldigt få, faroangivelser (enligt GHS-systemet) på etiketterna. Certifierade ytaktiva ämnen bidrar till att skydda miljön via ansvarsfull anskaffning samt minskad mängd avfall och utsläpp under hela sin livscykel.

Utmaningen är att ta fram rengöringsmedel som presterar lika bra som traditionella produkter, samtidigt som etiketten är fri från farosymboler, medlet är biologiskt nedbrytbart och har en mycket god toxikologisk profil.

1.3) Tillverkningsutrustning: vanliga utmaningar och krav

Eftersom egenvårdsbranschen framställer så många olika produkter finns här även många olika typer av tillverkningsutrustning. Utrustningen kan vara allt från små enkla saker (hinkar, bägare, skedar) till blandare och specialdesignade upplösningsanordningar eller homogenisatorer. Alla har sina egna utmaningar när det gäller rengöring och desinfektion eftersom de framförallt är utformade för att producera vissa produktberedningar.

I realiteten använder många anläggningar i branschen fortfarande utrustning med en ohygienisk design som försvårar rengöring och desinficering. Några vanliga exempel är svåråtkomliga rörfästen, dolda/missade delar i rengöringscykler, dålig cirkulation och bristande möjligheter att rengöra på plats.

För ny utrustning är rekommendationen att följa riktlinjerna om utrustning från EHEDG (European Hygienic Engineering & Design Group).⁴

I gällande riktlinjer för god tillverkningssed² definieras krav på utrustning i avsnitt 5: ”Utrustning ska vara lämplig för det avsedda ändamålet och kunna rengöras och, efter behov, desinficeras och underhållas.”

Sammanfattning

Den stora variationen och de snabba ändringarna i vilka råmaterial som används inom egenvårdsbranschen kan vara en utmaning i rengöringsprocessen, särskilt vad gäller substanser som är svåra att avlägsna. Användningen av många olika typer av tillverkningsutrustning, av vilka vissa har en ohygienisk design, kan leda till ytterligare ineffektivitet som måste identifieras och åtgärdas för att minska driftskostnaderna och stopptiden, samt för att uppnå de hållbarhetsmål som företaget har satt. De här utmaningarna kan bemötas av samarbetspartner inom hygienområdet, exempelvis tillverkare av rengöringsmedel, som kan hjälpa företaget att optimera sina rengöringsrutiner och rekommendera effektiva rengöringsmedel som är lämpliga för branschen och uppfyller gällande krav (exempelvis standarder från organisationer som tillhandahåller miljömärkningar).

Referenser

1. https://cosmeticseurope.eu/cosmetics-industry/innovation-and-future-trends-cosmetics-industry/
2. ISO 22716/2007, Cosmetics- Good Manufacturing Practices (GMP) - Guidelines on Good Manufacturing Practices; REVIEW 2017
3. IFS HPC Version 2 Guideline; December 2016; https://www.ifs-certification.com/images/standards/ifs_hpc2/documents/IFS-HPC-v2-Guideline2.pdf
4. European Hygienic Engineering & Design Group (EHEDG); DOC 8 - Hygienic Design Principles ; tredje utgåvan, mars 2018
5. Europeiska kemikaliemyndigheten, European Union Risk Assessment report edetic acid EDTA PL1,49, 2004