Introduktion

När tillsynsreglerna förändras är rengöringsvalidering en viktig komponent för att bibehålla produktkvalitet och patientsäkerhet i läkemedelsbranschen. Övergången mot en riskbaserad metod kräver djupgående förståelse och implementering samt användning av robusta metoder och exakta kriterier. I den här insiktsartikeln analyserar vi de vanligaste fällorna att undvika när man upprättar effektiva riskbaserade valideringsprogram för rengöring och ger insikter om hur man navigerar komplexiteterna vad gäller att fastställa gränser.

Kritiska misstag inom rengöringsvalidering: olämpliga gränsvärden

Ett vanligt fel inom rengöringsvalidering är olämpliga gränsvärden. Problemet försvåras dessutom ofta av ytliga tolkningar eller att man förlitar sig på föråldrade mätetal. Hälsobaserade exponeringsgränser (HBEL) är avgörande för att säkerställa att föroreningar inte äventyrar patientsäkerheten och är därför ett bra verktyg för att identifiera risker, men de är inte lämpliga för att fastställa rengöringsgränser för rengöringsmedel. Felberäkning eller felaktig tillämpning av dessa gränser kan leda till otillräckliga rengöringsprotokoll som inte minskar riskerna på ett tillfredsställande sätt.

• Introduktionen av HBEL före Bilaga 15 och ASTM-riktlinjerna
  Redan innan Bilaga 15 utfärdades i Europa lades grunden för HBEL samtidigt som ASTM-riktlinjerna ledde till bättre dokumentation och 2010 Risk-MaPP-vägledningen med konceptet ADE infördes i Nordamerika. Dessa utvecklingar innebär en heltäckande förståelse för rengöringsprocessen som går längre än att helt enkelt använda en statisk siffra som gräns.
• Feltolkning av riskbaserade metoder
  Till skillnad från rutiner som bygger på fasta kriterier, som 10 PPM eller LD50-baserade beräkningar, förespråkar den riskbaserade metoden en omfattande utvärdering av de kemikalier, rengöringsmedel och produktrester som ingår i processen. När gränser fastställs handlar det inte bara om att följa ett härlett värde utan om att säkerställa att säkerhetsgränserna aldrig överskrids i praktiken.
  
  Att identifiera ett restvärde på 20 milligram som en godtagbar daglig exponering på utrustning är till exempel inte avsett som ett mål för rutinanalys utan är snarare ett tak som man inte bör komma för nära. Effektiv riskhantering innebär att åtgärder övervakas så att man håller sig långt under det här taket och förhindrar potentiell patientpåverkan.

Från dosbaserade gränser till hälsobaserade exponeringsgränser

Branschens övergång från dosbaserade uppskattningar, som kretsar kring den faktiska eller akuta toxicitet som mätetal som LD50 indikerar, till hälsobaserade exponeringsgränser visar vilka framsteg som har gjorts inom säkerhetsprotokoll. Dosbaserade gränser tar som utgångspunkt att en effekt har uppstått och säkerhetsfaktorer tillämpas därefter för att representera en acceptabel lägre gräns.

Omvänt baseras hälsobaserade exponeringsgränser på avsaknaden av negativa effekter under organismförsök och ytterligare säkerhetsfaktorer tillämpas på nivåer som inte ger effekt för att säkerställa mänsklig säkerhet. Den här metodiken har en mer konservativ och förebyggande inställning, vilket reflekterar den förebyggande inriktningen i moderna rutiner för riskbaserad validering av rengöring.

Rekommendationer för nuvarande rutiner inom fastställande av gränser

• Sluta använda föråldrade mätetal: företag bör gradvis fasa ut dosbaserade gränser som bygger på akut toxicitet och övergå till hälsobaserade exponeringsgränser.
• Implementera konservativa hälsobaserade gränser: fastställ gränser som ger stora buffertzoner för att kompensera för oväntade variationer i föroreningsnivåer och utlösa förebyggande åtgärder innan de kritiska tröskelvärdena nås.
• Var försiktig med historiska data: om nyare HBEL överskrider historiska gränser bör dessa gränser bibehållas som riktmärken för varningsnivåer för att säkerställa konsekventa säkerhetsmarginaler.
• Löpande utbildningsinsatser: investera i utbildning om dynamiken och vikten av HBEL för alla intressenter, för att ge bättre förståelse för hur de ska användas.
• Förberedelser inför tillsynsinspektioner: säkerställ att rutinerna för rengöringsvalidering, samt dokumentationen och motiveringen för gränserna följer aktuella riktlinjer från välrenommerade myndigheter, som Europeiska läkemedelsmyndigheten, ASTM, och ISPE, eftersom detta stärker organisationens position vid eventuella inspektioner.

Slutsats

Implementeringen av en riskbaserad metod för rengöringsvalidering bygger på användningen av HBEL, som ersätter de föråldrade doskriterierna med en modell där fokus ligger på säkerhet. När vi navigerar regelverkens bestämmelser och strävar efter fantastiska resultat inom läkemedelstillverkning är det avgörande att rengöringsvaliderarna löpande förfinar sina strategier och säkerställer att riskbedömningen är heltäckande.